Sök


Uppdaterat: 21.6.2020 av Nikolaos Pizanias.

Seitanfoods har blivit indragen i en konflikt som fått till resultat att företaget måste avvecklas.

Vi har av en sekteristisk lynchmobb inom veganrörelsen blivit utomrättsligt dömda och avrättade som företag, samt att inget mindre än ett karaktärsmord på mig som ägare har utförts.

Samtliga våra viktigaste leverantörer och kunder har tagit avstånd ifrån oss vilket är ohederligt i bästa fall och illegalt i värsta fall eftersom det är Nikolaos som privatperson som gjort vissa kontroversiella uttalanden, inte Seitanfoods International AB.

Företaget ägs visserligen till 100% av Nikolaos men består inte enbart av honom. Företaget hade tre anställda inklusive Nikolaos vid tidpunkten för skandalen. Alla kunder och leverantörer har/hade givetvis ett intresse av att upprätthålla varuflödena ut till kund. Mina privata uttalanden skall alltså inte ligga till grund för en "avrättning" av företaget. 

Det är inte heller fastslaget av en opartisk instans, företrädesevis domstol, att Nikolaos gjort några som helst rasistiska eller olagliga uttalanden. Anklagelserna mot honom är partsinlagor. Uttalandena må vara kontroversiella (enligt vissa) men det är inte bevisat eller fastställt att de är något annat än det.

Det som har skett är inget annat än ett brutalt mord på Seitanfoods.

Gärningspersonerna är tusentals, men vissa har haft tydliga nyckelroller i mordet. De har uppviglat, lett och drivit på lynchmobben.

De har uppmanat tiotusentals personer via sociala medier att bojkotta oss till konkurs.
Vi är fullt medvetna om vilka dessa uppviglare är. Mordutredningen har påbörjats. De ansvariga kommer att få stå till svars. 









 








Jag vill härmed ge min bild över hur den här konflikten började och sedan eskalerade.

År 2010 var jag bosatt och student i Göteborg, men hade redan under studieåren planerat att starta mitt företag. Exakt vad företaget skulle syssla med klarnade först sista året eller halvåret. Firman startade 31/5 2010 och vi blev aktiebolag först 2016. Under min tid i Göteborg var jag uppriktigt intresserad av djurrätt och var halvt som halvt engagerad i Djurrättsalliansen på så vis att jag gick på möten och ibland deltog i demonstrationer.

Jag hängde också med folk som var engagerade i Djurens Rätt eftersom medlemmarna "överlappade" båda organisationerna. Eftersom jag var student och dessutom jobbade extra samt planerade att starta företaget så hade jag så klart inte jättemycket tid att bli engagerad i de organisationerna, men jag var med på ett hörn. Jag var aldrig vegan men jag åt hyfsat strikt vegetariskt på den tiden, något som fortfarande gäller.

Av någon anledning så råkade SD (Sverigedemokraterna) vara det parti som jag kände att jag sympatiserade mest med. Jag hade glidit åt det hållet under 00-talet efter att ha gradvis lämnat Miljöpartiet bakom mig som ideologisk hemvist. Jag har för mig att jag röstade på MP i valet 2006 men jag bodde på Åland då och minnet är suddigt.

Till höger om SD stod ND (Nationaldemokraterna). De finns inte längre, men de förespråkade vad som kallas "etnopluralism". Alltså en god och snäll version av nationalism. Jag var aldrig speciellt insatt i några av SD eller ND:s filosofier och partiprogram och jag deltog aldrig på några möten. Men jag röstade på SD i valet 2010 (om jag inte minns helt fel).

Det sprids nu hörsägner om att jag ska ha "delat ut valsedlar för ND" vilket inte stämmer. Kanske jag hade någon i min hand, men jag har aldrig arbetat aktivt för dem eller SD på något sätt. Har aldrig varit partimedlem. Har aldrig gett några donationer. Hur som helst så sympatiserade jag även med ND eftersom jag såg deras nationalism som "snäll". Jag kunde inte direkt se att den var elak eller ondskefull.

ND upplöstes av någon anledning 2014 och vissa av dem som varit med där startade då SvP (Svenskarnas Parti). Jag var aldrig intresserad av detta parti, som var ännu extremare än ND, det visste jag direkt. Där fanns det bara plats för kritvita svenskar. NMR och andra nationalsocialistiska organisationer är som jag tidigare har sagt absolut inget för mig. Jag tar STARKT avstånd från dem och vill inte ha något med dem att göra. Givetvis var ND också ganska extremt men jag såg ändå att andra människor än kritvita svenskar var aktiva där. Så jag ansåg inte att de verkade stå på någon rasideologisk grund.

Jag vill också hävda att jag aldrig var speciellt intresserad av ND konkret, det var bara lite som underhållning att hålla koll på dem, och jag funderade över deras teorier och partiprogram utan att för den delen ta ställning till det. Jag betraktade dem alltså på avstånd. Så partipolitiskt har det hela tiden varit Sverigedemokraterna som legat mig närmast, även om jag insåg då, och inser nu, att många i det partiet inte är klockrena och att de bör hårdgranskas för att rensa ut alla eventuella extremister.

När jag skulle starta firman konkret under sommaren och hösten 2010 så hade jag redan många vänner och bekanta inom djurrättsscenen (ej veganscenen specifikt alltså) i Göteborg, och det var naturligt att man försökte liera sig med de människorna. Men när det kom ut att jag var "SD:are" och "ND:are" så blev jag snabbt utfryst av många av dem. Dock inte alla. Relationerna surnade alltså. Jag visste inte, eller hade inte förstått, vilken typ av människor som utgör "veganrörelsen" till stora delar. Folk som, tydligen, är lika edsvurna fiender till "SD" och "rasism" som de är mot det djur- och köttindustrin.

Vi blev omkring 2011 eller 2012 senast bojkottade (i all hemlighet) av den stora organisationen DJURENS RÄTT

Ett antal personer i Djurens Rätts lokalavdelning i Göteborg hade personliga agg mot mig på grund av mina ståndpunkter, och de tog det vidare till Djurens Rätt på riksplanet. Allt sedan dess har jag och Seitanfoods varit bojkottade av Djurens Rätt och aldrig fått delta i deras mässa Vegovision som anordnas / anordnades två-tre gånger per år i olika städer. Djurens Rätt som organisation har alltså bojkottat ett företag som spelade en nyckelroll för att främja samhällets omställning i riktning mot mer vegetabiliskt ätande och därmed en minskning av djur som måste sätta livet till under plågsamma former i kött- och mjölkindustrin. OBS: jag hävdar inte att enbart vi spelade en nyckelroll, bara att vi gjorde detta. Någon förklaring till bojkotten gavs aldrig men det hade så klart allting att göra med att jag som ägare av Seitanfoods hade "kommit ut" som Sverigedemokrat och därmed var jag en sjuk och förkastlig människa enligt de personer inom DJURENS RÄTT som hatade människor med såna "förbjudna" politiska åsikter. En liten grupp inom Djurens Rätt satte alltså agendan! 

Eftersom det redan hade kommit ut att jag var "på det viset" så var det inte mycket att göra. Anden var redan ute ur flaskan. Det var bara att göra det bästa av situationen.

Vad jag aldrig gjorde på alla dessa år var att pudla. Jag erkände aldrig att jag hade gjort något dåligt eller fel som sympatiserade med Jimmie Åkesson. Jag körde på ändå och vägrade backa eller be om förlåtelse för mina "synder". Givetvis försökte jag så gott det gick att lägga locket på och inte kasta ännu mer bensin på elden, men jag hade ryggrad nog att stå för mina åsikter och inte underkasta mig vad en viss grupp kräver att jag ska tycka, säga eller göra. Jag lät inte någon diktera hur jag hade rätt att vara.

Poängen är att "ni" redan från början hade bestämt att jag inte skulle få vara den jag ville vara, för att jag var "SD:are". På grund av att jag var "SD" och "ND" och därmed "rasist" så blev jag utfryst och lågintensivt bojkottad av en stor del av veganrörelsen.

På grund av detta tänkte jag att "jaha, då får jag köra på ändå och göra så gott jag kan oavsett om de accepterar mig eller ej". Därför valde jag troligen att vara lite lagom provokativ och skriva saker på nätet som jag visste givetvis kunde ha orsakat samma storm då, som istället slutligen anlände nu. Det som skedde nu kunde ha hänt för flera år sedan, men jag tror att Paolo Roberto-skandalen visade "er" att det fanns förutsättningar att krossa ett företag om rätt "orsak" infinner sig vid exakt rätt tillfälle. Och orsaken gavs.

Jag tror också att corona-situationen har gjort folk väldigt arga och irriterade, inklusive mig själv. Detta och många andra orsaker fick sammantaget till konsekvens det som nu skedde. Jag skyller varken på Paoloskandalen eller Coronasituationen men jag tror att de bidragit. Jag tror inte heller att BLM-stohejet hade skett om det inte vore för att folk är arga och irriterade p.g.a. Corona. Många har fått psykbryt av situationen, kanske även jag själv.

Slutsatsen är att eftersom jag blev utfryst ur vegan- och djurrättscommunityn på grund av att jag "var SD" så blev jag förbittrad och sket i att ändra på mig eller åtminstone pudla och hålla tyst om mina åsikter.

Hade jag varit accepterad så hade jag självklart gjort allt för att hålla mig väl med "communityn".

Men det visade sig att man helt enkelt inte får vara "Sverigedemokrat" om man vill vara med i denna community. Inte ens ett passivt medlemskap är acceptabelt.

Enligt mig är detta upprinnelsen till hela situationen. Jag hade bara vaga uppfattningar om SD, invandring, och allt kring det innan 2010. Jag var relativt opolitisk fram till ungefär då. Men jag kunde aldrig acceptera att jag var "förbjuden" på grund av att jag gillade SD och var emot den invandring som Sverige haft de senaste 2-3 decennierna.

Att förbjuda åsikter är som att klämma på en vattenballong. Gör man det så ploppar det bara ut på något annat håll. Det är ungefär som att bli tillsagd att man inte får tänka på en viss grej. Självklart tänker man genast på exakt den grejen.

Allt som har hänt sedan dess är bara en eskalering av en konflikt som började på det sättet som jag har beskrivit. Slutresultatet vet vi nu.

Det finns som sagt många andra starka anledningar till att vi lägger ner, som inte har ett dugg med detta att göra. En av dem är att vi ÄNDÅ hade förlorat Violife vid årsskiftet (om 6 månader) p.g.a. att de blivit helt uppköpta av ett storföretag som är en avknoppning från Unilever.

Vi hade alltså förlorat 90% av vår omsättning senast vid slutet av detta år, oavsett den storm som jag har orsakat i sociala medier. Att gå från 25-30 miljoner i omsättning till 2-2,5 miljoner hade blivit för tungt, jag hade inte orkat börja om och kämpa vidare. Det hade blivit en lång och plågsam dödsprocess om jag ändå hade försökt. Ja faktum är att vi som deras distributör inte ens fick något klart besked om NÄR de skulle ta över, bara ATT de skulle ta över. "kanske till årsskiftet, kanske innan det, kanske senare - vi vet inte" var det vi fick höra. En fullständigt oacceptabel behandling av oss som importör, men det var inte desto mindre exakt så det var.

Det som har skett nu är att jag i stort sett har utfört ett självmord på företaget. Jag ser nu i efterhand att allting var riggat mot detta slutresultat. Jag utlöste inte medvetet skandalen som blev droppen, men kanske gjorde jag det undermedvetet för att "göra processen kort" med alltihop.

Jag är ändå glad att vi kunde driva Seitanfoods i ett decennium. Det blev 10 år och 10 dagar eller så. Företaget är inte dött än, men det är under avveckling så fort det går.

Jag är uppriktigt trött på livsmedelsbranschen och alla problem som kommer med företagandet i denna "ekorrhjulsbransch". Det är absolut ingen dans på rosor att leverera till dagligvaruhandeln, så för min del är det en befrielse det som nu sker. De senaste åren har det inte varit någon som helst glädje att tjäna pengar. Tvärtom så har det bara varit en börda.

Glädjen försvann för flera år sedan eftersom Violife som storföretag satte så stor press på oss att vi inte orkade eller ens ville gå deras krav till mötes, och det slutade som sagt med att de själva blev uppköpta av ett ännu större företag. Vi var därmed helt uträknade oavsett. Jag brann aldrig heller för vegansk ost, det tog över businessen mot min vilja i princip. Veganskt "kött" av typen tofu, seitan och tempe var hela tiden det jag var mest intresserad av att jobba med, men vi fastnade i ett kletigt träsk av vegansk ost.

Där har ni det hela gott folk.

/Nikolaos